Luften är fri: Sara Lövestam

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Luften är fri är den tredje delen om Kouplan, en papperslös flykting tillika privatdetektiv och numera också hemlös. Han anställs för att speja på en förmodat otrogen make och upptäcker något mycket mer komplicerat. Fallet kommer dock i skymundan av Kouplans vardag. Han har levt gömd under nästan fyra år och kan därmed snart söka uppehållstillstånd igen, bara han inte upptäcks innan dess. Helst skulle han väl tillbringa tiden fram till rätt datum i vrån under under bron där han numera tillbringar nätterna, men han behöver mat och pengar så det är bara att försöka se lugn och oskyldig ut när han rör sig på gatorna...

Tankar: Fullpoängare! Själva fallet är ganska invecklat och sällan riktigt spännande, men jag sitter ändå som på nålar under läsningen. Jag tycker så mycket om Kouplan och vill så gärna att det ska gå bra för honom och sitter med hjärtat i halsgropen när det går förbi väktare och poliser och när kontrollanter på tåget tittar en extra sekund på honom.

Boken är dessutom så mycket mer än enbart Kouplan  Den ger en liten förståelse för hur det är att leva gömd, att vara utblottad och undra över hur familjen som man inte vågat kontakta sen flykten har det. Det skär i mig när jag läser om den totala utmattning som kan komma av att alltid vara rädd. Jag kan inte låta bli att fundera över var Kouplan hade varit i livet om han inte hade tvingats pausa det fyra år - vad gör vår politik egentligen med människorna? Allt mycket välskrivet.