Vampire Academy: Richelle Mead

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Vampire Academy har en lite ny vinkel på vampyrer. Där finns två sorters vampyrer - strigoi som påminner om den vanliga myten: starka och näst intill odödliga, och moroi som inte är lika starka, men som har tillgång till magi. Moroi skyddas från strogoi av dhampir, halvblod mellan moroi och människor, som gärna ger sina liv i tjänsten och som offrar allt hopp om vanligt liv (som familj och fritid) under tiden.

När boken börjar är high school-ungdomarna Lissa, moroi, och Rose, hennes dhampir, på flykt från St. Vladimir's Academy sedan ett par år eftersom de inte tror att Lissa är säker där. De blir dock infångade och släpas tillbaka till skolan och fokus i boken hamnar på high schooldraman. Man avskyr tjejer som är intresserade av samma pojkar, man hämnas oförrätter, det är skitsnack och försök att komma upp på statusstegen, det sitter en utstött missförstådd tönt på vinden och snygga flirtiga pojkar får hångla, men man håller dem samtidigt på lite lagom avstånd. Man tycker man är ganska cool om man är käftig mot lärarna, men håller det dåliga beteendet precis under gränsen för att inte bli relegerad. Det finns ett större mysterium också, det visar sig att de hade rätt hela tiden när de befarade att Lissa inte var säker på skolan, men det kommer nästan bort bland internatlivet.

Märks det att jag inte tycker om den här? Jag hoppas det. Jag tycker mytologin med de olika vampyrsorterna förblir för underutvecklad, Lissa känns väldigt anonym och Rose tillbringar alltför mycket tid där hon alternerar mellan gnäll över livets jävlighet och skryt om hur jävla attraktiv hon är. Jag tycker inte om någon av personerna, jag tycker inte om petitesserna i skollivet, jag tror att jag redan vet hur kärlekshistorierna kommer att sluta i del 6, men jag kommer inte att läsa vidare för att få reda på om jag har rätt.