The Death Cure: slutet på Maze-trilogin

Bild lånad från adlibris

The Death Cure av James Dashner är den sista delen på trilogin som startade med The Maze Runner och The Scorch Trials. Handlingen tar vid några veckor efter The Scorch Trials avslutats, under den mellanliggande tiden har Thomas befunnit sig i isoleringscell, utan att ha någon att prata med, något att läsa eller tillgång till dusch. Innan han blev inlåst fick han veta att det var för att han smittats av "the flare", sjukdomen som så småningom gör en vansinnig.

När han så småningom släpps ut erbjuds han och de andra överlevande att få tillbaka sina minnen, men eftersom förtroendet för forskarna vid det laget är obefintligt är han tveksam till att ha dem rotande i hans hjärna och rymmer tillsammans med sina närmsta vänner. De ger sig av till en flare-fri stad och hoppas kunna leta upp motståndsrörelsen. I slutet får man äntligen reda på planen för den "perfekta" kandidaten och det är inte ett öde att vara avundsjuk på.

Omdöme: Det är actionspäckat från början till slut, men jag är inte längre så engagerad i personerna. Jag har inte lärt känna dem bättre nu jämfört med i första boken och det stör mig. Antalet personer som jag inte vet om man kan lita på bara växer. Det som griper tag, förutom isoleringscellen, är Newts öde som smittad där man fick ta del av hans känslor på ett sätt som ganska mycket lyst med sin frånvaro i böckerna. Slutet var oväntat för mig, det kom lite abrupt på och kändes vare sig särskilt trovärdigt eller logiskt. Jag undrar hur mycket Brenda var införstådd med det innan, man får en känsla av att hon vet mer än vad hon säger, men det avslöjas aldrig.

Här finns en liten smakbit jag skrev om Thomas i isoleringscellen.