tisdag 24 januari 2017

Truly Madly Guilty: Liane Moriarty

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns även adlibris
och snart svenska
Truly Madly Guilty handlar om tre familjer och hur en ödesdiger spontan barbeque påverkar deras liv. Berättelsen har många pov och utspelas i tre tidsplan - före, samma dag och efter barbequen. Medan man väntar på avslöjandet om vad som egentligen hände den där kvällen lär man känna de tre paren och deras relationer sinsemellan. Den mellan de livslånga vännerna Clementine och Erica var speciellt intressant att läsa om, fanns många motsägelsefulla känslor där.

Tankar: Tyckte om boken även om Moriarty har skrivit många som är bättre. Den här är inte lika rolig som flera av hennes tidigare böcker, men framför allt lider den lite av att vara för långdragen. Det är många sidor man får läsa innan man får reda på vad som hänt och det blir inte bättre av att Moriarty har "kommande avslöjande" som genomgående grepp genom boken om ganska många saker, det är inte bara vad som hände på barbequen som hintas om - och det blir alldeles för många saker som avslöjas med ett pyttelitet steg i taget. Efter ett tag blir det mer smått irriterande än spännande.

Lagren i Erica och Clementines relation och deras respektive dysfunktionella familjeliv gillar jag däremot helhjärtat. Så mycket som ligger gömt under ytan och saker som hände när de var små ligger fortfarande och skaver. Så, en helt okej bok, men jag tror att jag tyckt mer om den ifall den hade begränsats mer och berättats mer direkt.

måndag 23 januari 2017

Bokliga målsättningar inför 2017

Är inte riktigt i fas känner jag, men nu är det till slut dags att skriva ner mina bokliga små målsättningar för året. Jag försöker att ta det lugnt så att läsupplevelsen blir det som är viktigt, vill inte ha för många måsten som ligger på och förstör, men ibland är det svårt att låta bli. Som t.ex. årets kaosutmaning. Innan jag läste punkterna så var jag säker på att jag inte skulle delta i den typen av spridd pricka av-utmaning i år, men sen när jag såg att punkterna borde vara sådana att jag skulle klara de flesta av dem utan att tänka på det så... Jag är med.

Förra årets utmaning att läsa böcker av minst fyra författare från länder jag inte läst innan gick bra (det blev till slut sju) och det känns som ett alldeles lagom mål så jag tar det i år igen. Dessutom tänkte jag lägga till att läsa minst fyra klassiker under året. Det finns tre jag varit nyfiken på ett tag så de lutar det åt (Anne Franks dagbok, Mississippi och Kvinnor och äppelträd), och en fjärde lär väl inte vara något problem att hitta :)

Mias bokhörna har en stående månadsutmaning där man skriver om månadens bästa bok och det låter så positivt vinklat att jag vill vara med, vem vill inte prata om det bästa man nyss har läst, liksom? Sista målet är också ett skrivmål, och ett som har visat sig vara desto svårare för mig - att skriva om böckerna inom en vecka efter att jag läst dem. Ibland går det hur bra som helst, men oftast blir en rejäl hög liggande tills jag får fart en helg. Men när jag får det att funka så är det himla skönt, så jag ska fortsätta jobba på det.

Så, här är målsättningarna i korthet:
kaosutmaningen 2017
böcker från minst 4 nya länder
minst 4 klassiker
vara med på "Månadens bästa"
skriva om böckerna inom en vecka

Det ser väl ganska överkomligt ut? Jag hoppas det i alla fall.

Born a Crime: Trevor Noah

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
Born a Crime är Trevor Noahs bok om sin uppväxt i Sydafrika - först under apartheidregimen och sedan i samhället som växte fram efteråt. Det är berättelsen om en företagsam ung man, lite lätt hyper skulle jag nog kalla det, som bröt mot lagen redan genom att födas eftersom hans mamma hade ett förhållande med en vit man.

Som färgad får Trevor möjlighet att umgås över gränserna (framför allt färgad/svart/asiatisk) och det är en intressant bild av ett modernt Sydafrika man får se - djup religiositet, motsättningar mellan olika befolkningsgrupper och bostadsområden, språkförbistring, transportsystem, mat (exempelvis smiley - kokt gethuvud med majsgröt), statussymboler och småfiffleri.

Bra skildrade relationer till mamman, pappan och styvfadern och det allra mesta med en humoristisk vinkling, gick och smålog för mig själv allt som oftast under lyssningen, men där finns bitvis också en mycket berättigad ilska. Rekommenderas varmt!

söndag 22 januari 2017

Smakebit: The Female of the Species

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns även adlibris
En väldigt grå söndag på Hisingen, tur att man får hålla sig inne om man vill :) Jag har nyss börjat på en bok som verkar mycket lovande så att hålla sig inne är en tilltalande idé. Boken är The Female of the Species av Mindy McGinnis och handlar om Alex som ger igen efter att hennes syster hittats död i skogen.

     He's lonely. So when I stop for the first time ever, I almost feel bad when his face lights up. Almost. Because immediately following that pure smile of a human being who craves the company of another human being, his eyes flick down to my tank top, where my breasts heave up and down as I catch my breath. And we're not two human beings anymore.
     We're a male and a female.
     Alone in the woods.
     And I lie, say that I'm winded, need to sit down for a minute. And part of him knows he shouldn't do this. The part that crumbles up crackers and feeds them to birds knows that he shouldn't bring me out of the sun into the darkness of his house. But another part wants to.
     And it's much stronger.
     I go, smiling when he holds the screen door open for me. It makes my nose scrunch up and draws attention to my freckles, which everyone says make me so cute. They have no idea.
     I walk inside, into the cool shadows, pretending not to hear when he flicks the lock on the screen door. Then I turn around and tell him who I am.
     This is how I kill someone.
     And I don't feel bad about it.  

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en trevlig söndag!

lördag 21 januari 2017

Luften är fri: Sara Lövestam

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris
Luften är fri är den tredje delen om Kouplan, en papperslös flykting tillika privatdetektiv och numera också hemlös. Han anställs för att speja på en förmodat otrogen make och upptäcker något mycket mer komplicerat. Fallet kommer dock i skymundan av Kouplans vardag. Han har levt gömd under nästan fyra år och kan därmed snart söka uppehållstillstånd igen, bara han inte upptäcks innan dess. Helst skulle han väl tillbringa tiden fram till rätt datum i vrån under under bron där han numera tillbringar nätterna, men han behöver mat och pengar så det är bara att försöka se lugn och oskyldig ut när han rör sig på gatorna...

Tankar: Fullpoängare! Själva fallet är ganska invecklat och sällan riktigt spännande, men jag sitter ändå som på nålar under läsningen. Jag tycker så mycket om Kouplan och vill så gärna att det ska gå bra för honom och sitter med hjärtat i halsgropen när det går förbi väktare och poliser och när kontrollanter på tåget tittar en extra sekund på honom.

Boken är dessutom så mycket mer än enbart Kouplan  Den ger en liten förståelse för hur det är att leva gömd, att vara utblottad och undra över hur familjen som man inte vågat kontakta sen flykten har det. Det skär i mig när jag läser om den totala utmattning som kan komma av att alltid vara rädd. Jag kan inte låta bli att fundera över var Kouplan hade varit i livet om han inte hade tvingats pausa det fyra år - vad gör vår politik egentligen med människorna? Allt mycket välskrivet.

Bästa: tegelstenen!

Bästa tegelstenen vill Lyran att vi utnämner den här gången. Det finns några stycken... Jag gillar till exempel Harry Potter och Fenixorden, Sagan om Ringen-böckerna, Hugh Howeys silotrilogi där jag tror att alla böckerna är över 500 sidor, men bästa (åtminstone idag, det där växlar ju lite beroende på humör) är nog böckerna i George R.R. Martins Song of Ice and Fire (Game of Thrones-serien), även de väl över 500 sidor stycket.

Ett fantastiskt fantasyepos med ett spännande persongalleri beståenda av massvis med nyanserade karaktärer med rik bakgrundsteckning. Efter kungens död blir det en maktkamp som sprider sig över kontinenten samtidigt som något farligt och onaturligt närmar sig från norr. Inte blir det bättre av att vintern närmar sig, en vinter som beräknas vara i åratal. Enda nackdelen med serien är att den inte är klar.

fredag 20 januari 2017

Fantastic Beasts and Where to Find Them

Fantastiska vidunder och var man hittar dem (föredrar den engelska titeln) handlar om Newt Scamander som anländer till New York med en resväska (magiskt förstorad inuti) full med magiska djur. Något som är helt förbjudet av den magiska myndigheten i Usa. En nifflare lyckas rymma och i kaoset som följer blir en no-maj (mugglare) inblandad, och en degraderad aura ser sin chans att få tillbaka sin ställning genom att häkta Newt. Under tiden försvinner fler av hans djur ut i New Yorks stadsvimmel. Det här låter kanske väl gulligt, men det kompletteras av en sektliknande grupp som vill ha jakt på häxor och av något väsen som förstör hela kvarter och till slut dödar någon. I staden samlas också magiska ledare från hela världen för en konferens om hur man ska hantera Grindelwald.

Var och såg filmen förra helgen och njöt helhjärtat. Fick uppleva den där ombonade mysiga känslan som jag alltid fått av Harry Potter-böckerna, men undrar om inte den här filmen är bättre än HP-filmerna. Den är väldigt välspelad med en lysande och extremt charmig Eddie Redmayne i huvudrollen, jag skrattade mycket och och tyckte om nästan varje nytt väsen som presenterades, men den har så mycket mer. Häxjägargruppen med sina misshandlade barn är otäck, reglerna om hur man inte får umgås med no-maj är föraktfulla och det finns en avrättningsscen där jag satt och funderade på om det här verkligen var för barn. Måste säga att jag gillar de mörkare inslagen, annars hade det blivit väl gulligt. Trycker ni på filmen nedan får ni se J.K. Rowling prata om filmen, jag tyckte trailern avslöjade alldeles för mycket för att lägga upp den :)

Helgfråga: Vad ska ni göra i helgen?




Mia har längtat länge efter bokbloggsjerkan och har nu bestämt sig för att ta saken i egna händer genom att starta Helgfrågan. Så här första gången är ämnet ganska lätt: Vad ska du göra i helgen och hur ser dina läsplaner ut?

Jag behöver fixa lite i lägenheten, hoppas att jag hinner det idag, så behöver jag inte tänka på det resten av helgen. Imorgon tänkte jag kombinera lite Pokemon Go med shopping, ska bland annat köpa en del ramar så att jag kan sätta upp Tanzaniabilder på väggarna :) Sedan behöver jag titta närmare på filmfestivalprogrammet också, den börjar ju snart.

Betrayals av Kelley Armstrong ska bli läst tänkte jag. Efter att ha ställt mig i bibliotekskö i somras har jag nu äntligen fått den. Jag har hela tiden stått först i kön (kan vara att jag var den enda i kön ganska länge), men det tar ofattbar lång tid att behandla engelskspråkiga böcker vilket är lite trist.

torsdag 19 januari 2017

Double Play: Kelley Armstrong

Double Play ebook by Kelley Armstrong
Bild lånad från Kobo
Double Play är en visit hos yrkesmördarna Nadia och Jack några månader efter händelserna i Wild Justice. Jack är på jobb i Irland för en gammal kompis räkning och Nadia är kvar på lodgen där hon nås av budet att en före detta/kollega försvunnit. Hon ger sig av på jakt efter ledtrådar ungefär samtidigt som Jack klurar ut att det satts en fälla för dem. Dessvärre har han inget tillförlitligt sätt att varna henne och hon hamnar snart i bakhåll.

Tankar: Ett mycket trevligt återbesök hos mina favorityrkesmördare, men inte helt klockren. Satte betyget 4- först, men justerade ner det något efter ett tag för trots att jag gillar karaktärerna är fallet ganska långsökt. Saknar också humorn som är så vanligt förekommande i originaltrilogin, men som är mindre frekvent här, kanske beroende på av att det är en kortroman istället för en fullängdare och på att Nadia och Jack får så lite tid tillsammans. Men trots allt en trevlig, händelserik liten bok.

onsdag 18 januari 2017

Bränd jord: Elieshi Lema

 (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.
Hittad på svenska på biblioteket.
Bränd jord handlar om Doreen som tillsammans med tre bröder växer upp på den tanzaniska landsbygden med sin ensamstående mor. Doreen lyckas bra i skolan och blir en, åtminstone inledningsvis, ambitiös lärarinna. Hon uppvaktas av en kollega, men faller på ett seminarium huvudlöst för Martin - och inget kan väl gå fel när man älskar varandra så mycket?

Tankar: Tycker den ser bra ut på pappret, men det visade sig att det inte var en bok för mig. Jag förblir en distanserad åskådare genom hela den ganska skissartade berättelsen och vad som händer eller inte händer med Doreen och hennes nära rör mig, med ett undantag, inte alls. Undantaget var kapitlet om hennes mammas historia och hur det kom sig att hon blev ensam med fyra barn i ett väldigt konservativt samhälle.

Jag läste den här inför min resa till Tanzania och saknade dessvärre Afrika i den. Det fanns för få beskrivningar av sinnesintryck för att ge mig känsla för var berättelsen utspelades.

tisdag 17 januari 2017

Ur varselklotet: Simon Stålenhag

 (inbunden)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.
Ur varselklotet var en ny typ av bok för mig och jag är inte säker på vad jag ska tycka. Boken är en lös samling minnen från en påhittad uppväxt från berättarens barndom vid "slingan", en högteknologisk experimentanläggning vars närvaro till stor del präglar landskapet vid Mälaren och tillvaron för dem som bor där. Minnena ackompanjeras av fantastiska bilder som får en att förstå vidden av projektet de levde vid.

Jag är inte så förtjust i texterna, de känns lite lösryckta och vardagliga, vilket i och för sig ger en bild av en normal uppväxt, men jag hade hellre läst något mer spektakulärt och, framför allt, något med starkare berättelse som gripit tag i mig.

Det finns dock två texter som jag tyckte var strålande, båda påminde starkt om företeelser från min barndom - nostalgi kan göra så mycket för känslor :) Den första texten var en där teknologin bakom magnetrinmaskiner förklaras i ett reklamblad. Den andra var en artikel i en personaltidning där man följt med en av de anställda under en arbetsdag och sedan skrivit sådär positivt och käckt om det - flashback till pappas personaltidningar...
Relaterad bild

måndag 16 januari 2017

Liberty Falling: Nevada Barr

 (e-bok)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.
Det här är den sjunde boken om min favoritparkvakt Anna Pigeon. Hennes syster ligger på intensiven i New York och Anna bor hos en kompis i nationalparken Ellis Island (där frihetsgudinnan står) för att vara nära och kunna besöka henne dagligen. Oron för systern och klaustrofobin och stressen hon känner av i tätt befolkade miljöer får henne att göra frekventa upptäcksfärder i de sedan länge negligerade och beryktat spökinfesterade ruinerna på Island II och III.

Så dödsstörtar en ung tjej från Frihetsgudinnan - blev hon jagad, begick självmord eller var hon knuffad av parkvakten i tjänst? Anna börjar undersöka, och det dröjer inte länge förrän ytterligare en person hittas död nedanför statyn.

Tankar: Bra bok, där Barr lyckas måla de förfallna ruinerna lika lyriskt som den storslagna natur i andra av hennes böcker. Jag gillar Anna och kan känna igen mig i hennes stora behov av att ensamhet och jag gillar hur fallet blir fungerar som en säkerhetsventil undan tankarna på systern och storstadspulsen.

Fallet är rejält snårigt, jag hade ingen idé alls vart det lutade :) Tack vare att boken utspelar sig i New York är antalet misstänkta inte så begränsat som i de tidigare böckerna. Boken hade dock kunnat koncentrerats och kortats ned lite, det var många sidospår som inte alla var nödvändiga.
Relaterad bild
En av de långa korridorer på Ellis Island som är på väg att återtas av naturen.

söndag 15 januari 2017

Smakebit: The Nightingale

 (inbunden)
Bild lånad frånbokus,
finns också adlibris
och översatt till svenska
Tur att smakebit på söndag finns, för jag har svårt att komma igång med mitt bloggande igen. Har ett anteckningsblock fullt med färdigskrivna recensioner, men att skriva in dem på datorn verkar omöjligt. Har nu en plan att se om en tv-serie (kanske The Wire, den är bra. Eller The Tudors) så att jag kan skriva rent under tiden. Smakbitar är lättare, bara att välja ett utdrag - vilket ändå tog mig en halvtimme...

Dagens utdrag kommer i alla fall från Kristin Hannahs väldigt bra bok The Nightingale där man får följa två systrar under andra världskriget i ett ockuperat Frankrike.

     Vianne wanted to say that she wouldn’t write down any names, but what would be the point? It was easy enough for him to get this information in town. Everyone knew whose names belonged on the list. And Beck could throw her out of her own house for such a defiance—and what would she do then? 
     She sat down and picked up the pen and began to write down names. It wasn’t until the end of the list that she paused and lifted the pen tip from the paper. “I’m done,” she said in a soft voice. 
     “You have forgotten your friend.” 
     “Did I?” 
     “Surely you meant to be accurate.” 
     She bit her lip nervously and looked down at the list of names. She was certain suddenly that she shouldn’t have done this. But what choice did she have? He was in control of her home. What would happen if she defied him? Slowly, feeling sick to her stomach, she wrote the last name on the list.
     Rachel de Champlain.

Bokåret 2016 - favoriter och kalkoner

Så, bättre sent än aldrig? Här kommer i alla fall mina favoriter från 2016, liksom de som lämnade mycket i övrigt att önska. I favoritlistan finns de som fått minst 4+ i betyg och i kalkonlistan de som fått som mest 2- (med undantag för två böcker som jag inte kunde låta bli att ta med).

Dessutom lade jag till en bokseriekategori. Läser en himla massa serier, och det är inte alla böcker i varje serie som är mästerverk, men en serie som hela tiden lockar tillbaka mig och får mig att njuta varje gång - den måste ju också få synas tänker jag.

Favoriter:

Bokseriefavoriter:

Kalkoner:
Nästa år hoppas jag att jag kan lägga ner fler böcker jag inte tycker om tidigare.

Bästa: brittiska tv-serien!

Lyrans bästautmaning gör en rivstart med vad som känns som ett omöjligt ämne. Bästa brittiska tv-serien, hur ska man kunna välja? Det finns så många bra! Får helt enkelt bli bästa i några olika genrer...

Komedi: Coupling - några vänner i 25-årsåldern och parbildning. Den har fått mig att skratta högt ganska många gånger, något få tv-serier lyckas med.

Historiskt drama: I, Claudius - den har många år på nacken och har drag av kammarteater över sig, men med en fängslande grundhistoria om kejsar Augustus och hans efterföljare och maktkampen dem emellan så har den något som gjort att jag har sett den ganska många gånger vid det här laget :) Men The Tudors är också bra och Stolthet och fördom och Indian Summers och... skulle kunna fortsätta. De gör mycket bra kostymdrama, eller så är det bara att jag är svag för genren

Kriminal, här finns det två serier som jag har svårt att glömma så tar bägge: Cracker om en psykolog som hjälper polisen med utredningarna och

Prime Suspect/I mördarens spår, med Helen Mirren som outstanding utredare.

Ungdomsserie: Misfits, gillar hur några struliga ungdomar får något som kan kallas för superkrafter, men hur de är långt ifrån superhjältar, de försöker mest bara handskas med sin nya verklighet.

Drama: Här finns ju hur många som helst, men en av dem är In the Club om några mycket gravida kvinnor och deras liv kring förlossningarna, något som bland annat innehåller en skilsmässa, ett rån och en ung tjej som inte vågar berätta för sin familj.

Håller tummarna för ett lättare uppdrag nästa gång, även om det var kul att sitta och bestämma klipp på youtube :)

söndag 8 januari 2017

Foton från Tanzania

Så, jag fotade en del under min resa, runt 1200 bilder blev det innan gallring. Med tanke på det är urvalet här väldigt snålt. Jag passar på att skriva det, för det känns inte riktigt så, har som vanligt svårt att begränsa  mig...

Här har vi hamnat mitt i en boskapshjord.

Förvånansvärt fina gamar tyckte jag. 
Många impalor såg vi. Det här är den enda jag visar här.



Lite ynkligt träd den där stora besten har valt att klia sig mot, men, men...

Det här fotot fick komma med för att det liknar något helt annat än en maraboustork.

...så här ser de ut när de inte imiterar könsdelar.

Osäker på könet, men det kan hända att den faktiskt är läskunnig!

Giraffer som poserar som i en ABBA-video.

Ingen aning om vad det här är (en fågel, duh), men fin var den!

Ser ni sjakalen? Lite som att hitta Waldo :)

Gnu i något som ser ut som ett akvarellandskap.

Tripp, trapp, trull, mammas lilla hjärtegull.

Det här verkar vara det vanligaste sättet att sälja sina frukter och grönsaker. Fanns överallt längs vägarna.

Bara en uppsättning räls. Behövs inte mer när landet bara har ett tåg.

Ovanligt tjusigt vårtsvin, de flesta av dem ser mest bara roliga ut.

Circle of life.

Ser ganska skönt ut. Inte för att jag skulle vilja hoppa ner till dem.

Ser ut som sagodags. Yellow baboons kallades de här.

Personlig hygien är inget att slarva med.

Aaaaawwww!
Så totalt avslappnad vill jag med vara.

Campen vi bodde på var döpt efter aporna där, mbega.
Fast om det var de här eller den andra sorten som fanns där vet jag inte.
Vårt tält i Mbega-campen. Förstärkt med plåttak, troligtvis mot aporna som hoppade på det om nätterna. 

Runt 50 elefanter korsade vägen framför oss. Var en av resans absoluta höjdpunkter för mig.

Lite Dumbo över den här :)

Fiskande smart svart häger.

Vävarfågel i full fart.

Någon typ av liten kungsfiskare.

Något slags bee eater har jag för mig. Borde kanske ha antecknat, man glömmer fort.

Tror det här var en monitor lizard. Eller så var det den andra?

Bad- och tvättdags i en flod full med krokodiler.
Här är en av de små.

Färjan som gick över Rufiji River.

Pied kingfisher. (Googlade just.)

Wired swallow (den här kom jag ihåg själv, så det är mycket möjligt att det är fel)
 som passade på att åka snålskjuts med oss.

Är svag för foton där personerna bär saker på huvudet. Ni har tur (eller otur) som bara får se ett.

Vet inte. Men fin.

Det lilla planet som tog oss till Zanzibar via Dar es Salaam. Det var inte förrän i Dar
som vi fick gå igenom en säkerhetskontroll innan vi fick hoppa ombord igen...

Lågvatten och dags att skörda sjögräs (eller så kanske hon ska göra något helt annat,
men det var åtminstone en vanlig sysselsättning).

När det var högvatten nådde vattnet nästan ända upp till vår lilla bungalow på första stället.

På besök i en förskoleklass.

Vissa saker kändes igen. Same, same, but different.

Vill gärna åka tillbaka när jag ser den här.